OROLIG
mm då var det ett tag sedan faktiskt. har inte haft tid och jag kan berätta varför..
igår försov jag mig och var tvungen att rusa till bussen för jag skulle redovisa. sen direkt efter skolan kom mamma och hämtade mig och vi körde till väla. där köpte jag iallafall två koftor och en kjol :) sen skyndade vi oss hem för jag skulle jobba.. påväg till viken ringde jag daniel för att fråga om kvällen.. och jag ringde... och jag ringde.. men han svarade inte.. tänkte att han kanske hade förlagt mobilen någonstans, eftersom det hade varit bal för treorna dagen innan och de hade festat.. så jag antog att han skulle försöka ringa mig och då kunde jag ringa upp efter jobbet.. men efter att jag hade jobbat kollade jag mobilen och han hade fortfarande inte ringt.. pappa och mamma kom och hämtade mig och mamma undrade om jag ville följa med till helsingborg.. jo, tänkte jag.. om jag hade fått tag på daniel hade vi isåfall kunnat hämta honom och köra honom hem till oss.. så jag ringde honom, men inget svar. och så fortsatte det.. jag hängde med mamma till väla ännu en gång där jag köpte en fin vit bomullsklänning.. iallafall så ringde jag, säkert 30 gånger, inget svar.. nu började jag tänka på en massa hemska saker som möjligen hade kunnat hända.. för på natten hade han ringt mig (halv 4 på morgonen) och sagt att han inte kunde komma hem... så jag började föreställa mig en massa hemska saker.. ni anar inte.. så jag ringde en utav hans bästa vänner, som konstaterade att han hade pratat med daniel tidigare på daniel, men att han hade varit lite frånvarande, som om att han var helt nerslagen.. jippi, mycket lugnare blev jag.. nat.. ringde och ringde men inget svar.. jag berättade för mamma om situationen och hon blev också orolig, och började rabbla en massa om polisen och sjukhuset.. och då blev jag bara ännu mer ledsen. så jag ringde hans mormor och frågade om hon visste vart han höll hus, men hon sa bara att han hade stuckit igår kväll, men inte kommit hem idag. fanfanfan, tänkte jag.. vid detta laget var jag helt förtvivlad.. jag fortsatte ringa till hans mobil i hopp om att han skulle svara. men mobilsvararen gick igång.. jag undrade hur jag skulle reagera när/om han tillslut svarade..... väl i bilen igen, ringde jag ännu en gång.. "Hej, det är Daniel".. DANIEL! VART FAN ÄR DU NÅGONSTANS? sa jag nog ganska argt, men ändå inte, för jag var så jävla lättad! öööh hemma hos kerstin (hans syster).. fasen vad orolig jag hade varit! men hade tydligen gått hem dit igårmorse och sovit... Så jag och mamma körde och hämtade honom och körde hit honom till oss. ååååååh vad ledsen/lättad/förtvivlad/glad jag var.. det var så blandade känslor...
idag sov vi länge och jag ville bara ligga där hela tiden. hålla om honom :)
nu är jag iallafall jätteseg och vi kollar på matrix 2. wää :P SNART SOMMARLOV :D hoppas att ni har det bra!!!
PUSS
igår försov jag mig och var tvungen att rusa till bussen för jag skulle redovisa. sen direkt efter skolan kom mamma och hämtade mig och vi körde till väla. där köpte jag iallafall två koftor och en kjol :) sen skyndade vi oss hem för jag skulle jobba.. påväg till viken ringde jag daniel för att fråga om kvällen.. och jag ringde... och jag ringde.. men han svarade inte.. tänkte att han kanske hade förlagt mobilen någonstans, eftersom det hade varit bal för treorna dagen innan och de hade festat.. så jag antog att han skulle försöka ringa mig och då kunde jag ringa upp efter jobbet.. men efter att jag hade jobbat kollade jag mobilen och han hade fortfarande inte ringt.. pappa och mamma kom och hämtade mig och mamma undrade om jag ville följa med till helsingborg.. jo, tänkte jag.. om jag hade fått tag på daniel hade vi isåfall kunnat hämta honom och köra honom hem till oss.. så jag ringde honom, men inget svar. och så fortsatte det.. jag hängde med mamma till väla ännu en gång där jag köpte en fin vit bomullsklänning.. iallafall så ringde jag, säkert 30 gånger, inget svar.. nu började jag tänka på en massa hemska saker som möjligen hade kunnat hända.. för på natten hade han ringt mig (halv 4 på morgonen) och sagt att han inte kunde komma hem... så jag började föreställa mig en massa hemska saker.. ni anar inte.. så jag ringde en utav hans bästa vänner, som konstaterade att han hade pratat med daniel tidigare på daniel, men att han hade varit lite frånvarande, som om att han var helt nerslagen.. jippi, mycket lugnare blev jag.. nat.. ringde och ringde men inget svar.. jag berättade för mamma om situationen och hon blev också orolig, och började rabbla en massa om polisen och sjukhuset.. och då blev jag bara ännu mer ledsen. så jag ringde hans mormor och frågade om hon visste vart han höll hus, men hon sa bara att han hade stuckit igår kväll, men inte kommit hem idag. fanfanfan, tänkte jag.. vid detta laget var jag helt förtvivlad.. jag fortsatte ringa till hans mobil i hopp om att han skulle svara. men mobilsvararen gick igång.. jag undrade hur jag skulle reagera när/om han tillslut svarade..... väl i bilen igen, ringde jag ännu en gång.. "Hej, det är Daniel".. DANIEL! VART FAN ÄR DU NÅGONSTANS? sa jag nog ganska argt, men ändå inte, för jag var så jävla lättad! öööh hemma hos kerstin (hans syster).. fasen vad orolig jag hade varit! men hade tydligen gått hem dit igårmorse och sovit... Så jag och mamma körde och hämtade honom och körde hit honom till oss. ååååååh vad ledsen/lättad/förtvivlad/glad jag var.. det var så blandade känslor...
idag sov vi länge och jag ville bara ligga där hela tiden. hålla om honom :)
nu är jag iallafall jätteseg och vi kollar på matrix 2. wää :P SNART SOMMARLOV :D hoppas att ni har det bra!!!
PUSS
Kommentarer
Trackback
